Om att ha tur

Jag tänkte berätta om min allra finaste kompis M. Jag är så glad över att vi hittat varandra på universitetet. Utan M skulle vardagen vara rätt så grå och slätstruken. Min kompis M är berest; hon har jobbat som volontär, backpacking i asien och sydamerika. Sommarjobbar hon så är det hos en bonde i Schweiz. Ja ni förstår? M är väldigt kreativ, förutom att hon målar och fotar så är hennes kreativitet något som blir väldigt tydlig i samtal. Det fullkomligen sprutar idéer, M gillar diskussioner, att vrida och vända på saker och ting och hon är öppen för nya intryck. M är otroligt mån om alla, hon sprider ett lugn och en känsla av trygghet där hon befinner sig. I våra diskussioner öppnas nya världar, vi inspireras och utvecklas tillsammans. Vi bollar etiska frågor och livsfrågor, genus och jämställdhet, värderingar och sociokulturella ramar etc.

Vi kanske till ytan skiljer oss mycket åt – det skiljer 9 år, två barn, villa, husdjur, bakgrund, erfarenheter – listan kan göras lång men jag har lärt mig något som jag tycker är viktigt. Du kan aldrig veta vem personen framför dig är, det kan vara en ny vän som blir en del av din egna utveckling som människa. Vi slutar aldrig att sträva efter utveckling/kunskap/”att veta mer” och skulle jag göra det är det dags att kasta in handduken!

~ av Fröken Fräken den 18 november 2009.